Maria Sandel (1870–1927)

I en nödbostad på Kungsholmen i Stockholm skrev en udda och märklig författare, den döva arbeterskan Maria Sandel (1870–1927), sex skönlitterära böcker under 1900-talets första decennier. Hon var feminist och organiserad socialdemokrat, uppmärksammad och gynnad av kvinnokretsen omkring Ellen Key, och har kallats proletariatets Fredrika Bremer.

Maria Sandel, ca 1913

Maria Sandels romaner och noveller handlar om människor i Stockholms slumområden under 1900-talets första decennier. Om de fattiga, som sattes att utföra de farligaste och lägst betalda arbetena i fabrikerna. Om kvinnor som utsattes för ett dubbelt förtryck – såväl på arbetsplatserna som i nära kärleks- eller familjerelationer – och om barn som for illa. Huvudärendet i hennes texter är att kvinnornas ställning behöver stärkas och arbetarklassens moral och livsvillkor förbättras. Det moraliska ansvaret för detta ligger i hög grad hos de drabbade själva. I berättelserna skildas hur människor tar detta ansvar genom kollektiv kamp på arbetsplatserna och genom den individuella integriteten att inte låta sig ”dras ned”.

Flera av hennes böcker hyllades av kritikerna när originalutgåvorna utkom på 1910- och 1920-talen. Därefter blev de mer eller mindre bortglömda tills författarskapet uppmärksammades på nytt under det sena 1970-talet. Jag tillhörde då en grupp studenter vid Stockholms universitet med intresse för kvinnors skrivande och arbetarlitteratur. För att kunna fördjupa oss i ämnet startade vi en egen studiegrupp utanför universitetets ram. Frukten av detta arbete blev antologin Vardagsslit och drömmars språk. Svenska proletärförfattarinnor från Maria Sandel till Mary Andersson (1981), där jag bidrog med en längre artikel om Maria Sandels texter med fokus på ambivalens i hennes syn på kvinnors sexualitet. Jag har därefter flera gånger återvänt till Sandel och hennes författarskap i nya studier och artiklar, bland annat i den ovan citerade artikeln ur Nordisk kvinnolitteraturhistoria.

Publicerat om Maria Sandel och hennes böcker [av Tilda Maria Forselius]
2009 ”Maria Sandel och själsadeln: Ett bildningsideal med särskild adress till kvinnorna”, i Maria Sandel, Droppar i Folkhavet (Stockholm 2009) [efterord i nyutgåva av roman från 1924], s. 191–195.
2002 Maria G A Sandel, 1870-1927, i Svenskt biografiskt lexikon, band 31 (2000–2002), s. 343.
1996 ”Moralismens heta blod. Om Maria Sandel”, i Nordisk kvinnolitteraturhistoria, band 3, red. Elisabeth Møller Jensen (Höganäs 1996), s 145–148.
1983 ”Upptäcktsresan i vardagens landskap. Om Maria Sandel”, i Kvinnornas litteraturhistoria, del 2, red. Ingrid Holmquist, Ebba Witt-Brattström (Stockholm 1983), s. 89–105.
1981 ”Själsadeln och de ystra sinnenas rop: kvinnors liv och kärleksvillkor i Maria Sandels texter”, i Vardagsslit och drömmars språk. Svenska proletärförfattarinnor från Maria Sandel till Mary Andersson, red. Eva Adolfsson m.fl (Enskede 1981), s. 17–51.