Bokfolk & ordhantverkare

Översättare, korrekturläsare, censorer, boktryckare. Många människor med olika uppgifter bidrog till svensk litteratur under 1700-talet. Poeten och översättaren Ulrica Widström, översättaren Magnus Lagerström och boktryckarparet Schneider-Speck är tre exempel på aktörer på bokmarknaden som jag har lyft fram i studier och artiklar.

Ulrica Carolina Widström (1764–1841) – poet och översättare
Ulrica Widström kring 1840

Ulrica Carolina Widström, född Forssberg, var verksam som poet, översättare och pedagog. Hon växte upp i Stockholm där föräldrarna var tjänstefolk vid hovet. Fadern Petter Nicklas Forssberg var lakej och orgelbyggare; modern Catarina Maria, född Grip, var städerska. Ulrica Carolina gifte sig 1790 med Sven Widström, violinist vid hovkapellet. Paret fick fem barn varav tre dog av sjukdomar före vuxen ålder. Efter makens död 1812 flyttade Ulrica Carolina Widström till Västergötland där hon arbetade som guvernant, först i Tibro till 1830 och sedan i Mariestad fram till sin död.

Den unga Ulrica Carolinas studier i språk och musik möjliggjordes av uppväxten vid hovet. I en självbiografisk anteckning nämner hon att hon gynnades av Charlotta Fredrika von Fersen, som var överhovmästarinna hos drottning Sofia Magdalena och alltså chef för hovstaten där föräldrarna arbetade. Därtill fungerade tidningsmannen Carl Christoffer Gjörwell som mentor för hennes lyriska språkutveckling. Genom honom fick hon också tillfälle att umgås med några av tidens ledande poeter – Carl Gustaf af Leopold, Thomas Thorild och Bengt Lidner.

Redan i tjugoårsåldern skrev Widström dikter som publicerades i pressen, bl.a. i Stockholms Posten 1785. År 1799 utgavs hennes första diktsamling, Erotiska sånger, under signaturen U.C.W., och året därpå verseposet Dalkarlarne, senare följt av Höstaftnarne. Fruntimmerna tillegnade (1811) och Ulrika C. Widströms Samlade Witterhetsförsök (1840). Hon belönades 1840 för sin litterära gärning med en jetong i guld av Svenska Akademien. Läs mer i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon och i Svenskt översättarlexikon.


Magnus Lagerström (1691–1759) – översättare

Magnus Lagerström växte upp i Svenska Pommern – numera Vorpommern i norra Tyskland – som tillhörde Sverige sedan westfaliska freden 1648. Fadern Magnus Laurin (adlad Lagerström) var regeringsråd där; modern hette Helena Engelcrona. Regionen erbjöd en utomordentlig miljö för en privilegierad och bildningshungrig ung man. Lagerström studerade bl.a. vid universiteten i Rostock och Greifswald och gjorde flera bildningsresor i Mellaneuropa.

Magnus Lagerström

Fredsåret 1720 reste han till Stockholm där han blev medhjälpare till rikshistoriografen Jacob Wilde på Historiographi Regni boktryckeri. Så småningom började han översätta. Hans språkkunskaper var omfattande. Förutom latin, som var det språk som användes vid universiteten, talade och skrev han tyska, engelska, franska, holländska och danska. Han kunde även en del polska, spanska och italienska. Dessa kunskaper kom väl till pass i en period när intresset för översättningar till svenska ökade. Lagerström översatte bl.a, John Bunyans Kristens resa och de första översättningarna i tryck av Molière-pjäserna Le Tartuffe eller Den skenhelige och L’avare eller Den giruge, båda utgivna 1731 på Historiographi Regni boktryckeri. Till detta kommer flera komedier av Ludvig Holberg, bl.a. Jeppe Nilszon på berget (1735).

Med tiden blev Lagerström sekreterare och direktör på Ostindiska kompaniet i Göteborg. Han samarbetade med Linné och såg till att manskapet på skeppen hämtade med sig plantor och exotiska föremål till Sverige. Som tack för sådana insatser lät Linné uppkalla en myrtenväxt, Lagerstroemia indica, efter honom. Läs mer i Svenskt översättarlexikon.


Benjamin G Schneider & Rachel Speck – boktryckarpar
Boktryckeri på 1700-talet.

Boktryckaren Benjamin Gottlieb Schneider (16??–1738) kom från Tyskland till Stockholm vid 1720-talets början. Han skötte till att börja med rikshistoriografen Jacob Wildes tryckeri, som också kallades Historiographi Regni boktryckeri. Efter några år startade han en egen verksamhet. När han dog 1738 övertog änkan Rachel Speck (1680–1769) verksamheten. När hon gifte om sig med en annan boktryckare, Lorentz Grefing, blev han ägare till tryckeriet. I min avhandling God dag, min läsare! skriver jag kort om detta tryckeri där de första svenska veckoskrifterna med underhållningambitioner utgavs – Sedolärande Mercurius (1730–1731) och Then Swänska Argus (1732–1734).

I en separat artikel (länk nedan) har jag uppmärksammat Schneiders gärning och hur Olof Dalin i Then Swänska Argus riktar sig till boktryckaren med både uppskattning och klagomål. Jag tolkar dessa textavsnitt som att Dalin utforskar tryckets villkor och involverar läsaren i denna kunskapsprocess.

2016 ”‘Aber mein Lieber Schneider’: The Printer as a Media Actor and the Drama of Production in Then Swänska Argus (1732–34)”, Journal of European Periodical Studies 1:1 (Summer 2016), 25–36. Ladda ned fulltext.